För ungefär två veckor sedan så separerade jag och min dåvarande som jag har två barn med på sju respektive fem år.

Jag och deras mor var tillsammans i nio år men sista året var rätt kärlekslöst, och fick barn väldigt tidigt, jag var arton, hon var sjutton, och nu är sagan slut. Det har varit en otroligt tuff tid, jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna hantera sorgen och försöka skaffa mig en tillvaro jag kan leva med. I helgen så var det första gången på 9 år som jag varit ensam och det känns så otroligt tomt även fast det är min helg med barnen.. Jag är 25 år, egenföretagare och deltidspappa. Det känns som en tuff kombination. Den här helgen har jag försökt gjort så mycket jag bara kan med barnen, jag har fått se fler barn och animerade filmer än vad jag trodde fanns. vi har spelat minigolf och gjort lite andra småsaker, idag ska vi på himlabadet och bada. Under denna helg så har jag brytit ihop fler gånger än jag vill erkänna, som kille att helt plötsligt utan anledning börja gråta ses inte med blida ögon på av resten av sammhället, men ensamheten blir för stor och jag kan inte hindra mig själv. Barnen är naturligtvis ett ljus i mörkret men dem lämnas till sin mamma ikväll och jag blir helt ensam igen. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här. Vart är min prinsessa i skinande rustning? Nej, det är inte bara kvinnor som får drömma om folk i skinande rustningar! 

 

Believe in yourself

26 mars 2012 13:57

Förstår att det är jobbigt. Barn är det jag önskar mig mest av allt i livet, är 25 år och vill ha familj, men skulle aldrig klara av att vara deltidsförälder eller att separera med någon jag har barn med. Du klarar dig ur detta, det är jag helt övertygad om och det ljusnar snart!

Tack för din kommentar,

Kram.

http://iamnoone.bloggplatsen.se

Fredrik

26 mars 2012 15:25

Vi får hoppas på det. gäller bara att träffa rätt :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hade en underbar fredagkväll.. igen :).. i lördags var jag upp till umeå sjukhus å hälsade på emil några timmar. så sjukt att det finns folk som kan göra sådär mot en annan människa, han kan knappt prata och han kommer få vara där länge till. krossad...

Jag undrar litegranna vart jag är påväg igentligen. Jag vet vad jag vill göra men ändå inte, vad jag känner och på samma gång vet jag inte vad jag känner. Allt är kaos i mig... Känslan av maktlöshet inför sitt eget inre, strävan efter frid som jag så...

Vad ska jag göra utav allt som händer nu.. Kanske jobb i västerås, men jag vill helt plötsligt inte flytta längre. Jag har saker att göra här i norrland. nu är det nånting som håller mig kvar.. ...

Hade en underbar kväll igår.. säger inte mer, men det var den bästa på så sjukt länge! ...

fy faaaaan. Eftersom jag har delad vårdnad om barnen så måste jag enligt familjerätten ha Saras (barnens mamma) godkännande om jag ska flytta till västerås :S fan vad sjukt har eventuuellt ett jobb med ett kontrakt på 2 år där så då skickade jag ...