Direktlänk till inlägg 21 mars 2012
Ett par dagar har gått sedan jag lämnade av barnen hos deras mor i vetskap om att jag inte får se dem på två veckor.
Gjorde rätt så ont att lämna dem.. att bara få se sina barn varannan helg är tortyr men det får jag väl utstå.
Resten av min värld håller på att kolapsa, jag får panikattacker och gråter. Manligt... näe, inte direkt.
jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen med mig själv, jag hittar inte mig själv någonstans, jag behöver ta hand om någon. Jag är inte mig själv ensam.. Jag hittar mig inte!
hade en underbar fredagkväll.. igen :).. i lördags var jag upp till umeå sjukhus å hälsade på emil några timmar. så sjukt att det finns folk som kan göra sådär mot en annan människa, han kan knappt prata och han kommer få vara där länge till. krossad...
Jag undrar litegranna vart jag är påväg igentligen. Jag vet vad jag vill göra men ändå inte, vad jag känner och på samma gång vet jag inte vad jag känner. Allt är kaos i mig... Känslan av maktlöshet inför sitt eget inre, strävan efter frid som jag så...
Vad ska jag göra utav allt som händer nu.. Kanske jobb i västerås, men jag vill helt plötsligt inte flytta längre. Jag har saker att göra här i norrland. nu är det nånting som håller mig kvar.. ...
Hade en underbar kväll igår.. säger inte mer, men det var den bästa på så sjukt länge! ...
fy faaaaan. Eftersom jag har delad vårdnad om barnen så måste jag enligt familjerätten ha Saras (barnens mamma) godkännande om jag ska flytta till västerås :S fan vad sjukt har eventuuellt ett jobb med ett kontrakt på 2 år där så då skickade jag ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 |
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | ||||
|